Min fundering under många år (ända sen 2004 eller kan det vara 2005) är om jag ska skaffa Facebook eller inte. Tanken fanns redan när jag fick min första inbjudan skickad till min e-post.
Vad är det jag funderar på då?
Jo, det är meningen med att ha det. Visst jag ser absolut en stor poäng med att kunna få upp kontakten med alla dem man tappat längs med vägen, ett stort nätverk. Men samtidigt förstår jag inte riktigt varför alla måste få veta vilka jag har kontakt med, vilka jag pratar med och om vad. Jag känner även att det lätt blir en status grej hur många vänner och kontakter man har.
Nu pratade jag med min bror (har fb) igår och han sa att den hypen, att man måste adda så många det bara går, har lagt sig . Han är inte heller så impad av konceptet och är inte inne så ofta. Idag fick jag veta att min mamma, efter påtryckningar från en gammal väninna, just har skaffat sig fb, men hon såg ingen poäng med det alls.
Sedan finns ju alla andra som sitter där för jämnan och tjatar på mig att skaffa ett konto. Hittills alla år har jag bara skakat på huvudet, givit dem ett leende och stolt sagt: ”Jag tillhör klubben Våga Vägra Facebook”.
Senaste tiden har jag inte varit lika säker, kanske man skulle skaffa det där kontot i alla fall?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
”Jag tillhör klubben Våga Vägra Facebook”
SvaraRaderaJa jag tillhörde den , men så skulle vi ju vara med i en grupp i IKT kursen. Så nu har jag facebokat i 2 månader. Men jag vet inte vad jag ska skriva där längra, så jag hoppar nog ur så fort som möjligt.