Det var ett tag sedan jag var här. Det är mycket som händer på min arbetsplats. Bland annat har jag och min klass fått byta klassrum (pga ombyggnation) och kanonen har inte kommit upp i taket i det nya, tillfälliga, klassrummet vilket jag saknar oerhört mycket. Väldigt omständigt att gå tillbaka till att ha den på ett bord och behöva ställa in allt rätt för varje visning. Inga spontanvisningar nu mer... vilket får mig in på dagens ämne: YouTube.
YouTube har varit en källa till mycket nöje i många år nu. Vissa klipp kan jag se om och om igen. I klassrummet har det varit perfekt när vi pratat om något som eleverna inte riktigt säkert vet vad det är. Ett djur, en plats eller en händelse. Med en snabb sökning hittar man i de flesta fall en liten film som vi kan titta på och gensast vet vi alla lite mer om dyngbaggen, vulkaner eller skenande hästar i Stockholm - vilket var filmen vi såg i fredags när vi hade nutidskryss (vilken tur att jag hade kanonen uppställd och ikopplad just då).
En tanke jag har är att så småningom låta mina elever få filma experiment som de gör och att vi sedan kan ha dem på YouTube. Det gäller bara att få ok från föräldrarna. Möjligen får vi se till att filma bara deras händer. Vi har ingen videokamera på skolan men den videokamera som finns i våra digitala kameror duger helt utmärkt.
Har äntligen, efter alla år, skaffat ett eget konto. Har inte känts nödvändigt tidigare då jag inte känt att jag haft någon film att dela med mig av. För övningen idag kände jag mig inte representabel framför kameran, hes och förkyld, så jag tog några vinterbilder från en utflykt och skapade ett bildspel i Photo Story 3 (vilket är ett program som jag varmt kan rekommendera, enkelt att använda även för eleverna) istället.
söndag 9 maj 2010
tisdag 6 april 2010
Voki
Det var längesen som jag gjorde en Voki senast. Kul att leka med det igen.
Det slog mig att man kanske kunde använda de olika rösterna för att visa eleverna hur olika engelska låter i olika länder. Genom att låta varje Voki få en accent, tex Amerikansk, Brittisk och Australiensisk engelska. Sedan får de säga samma sak.
Rösterna är inte helt perfekta i sitt tal men man hör ju ändå en skillnad mellan dem. Kul!
Tyvärr gick det inte att lägga upp dem i bloggen... hm, vill minnas att jag gjort det tidigare?
Det slog mig att man kanske kunde använda de olika rösterna för att visa eleverna hur olika engelska låter i olika länder. Genom att låta varje Voki få en accent, tex Amerikansk, Brittisk och Australiensisk engelska. Sedan får de säga samma sak.
Rösterna är inte helt perfekta i sitt tal men man hör ju ändå en skillnad mellan dem. Kul!
Tyvärr gick det inte att lägga upp dem i bloggen... hm, vill minnas att jag gjort det tidigare?
Interaktiva tavlor
De är dyra.
De kräver en utbildning för att användaren ska komma igång.
De skapar intresse hos eleverna.
De spar tid för läraren.
De ger fler möjligheter för undervisningen.
Jag har varit på visningarna. Önskat och hoppats. Men ekonomin finns inte. När e-beam kom såg jag en möjlighet till ett billigare alternativ, men det var inte billigt nog. Några gånger har vi varit på väg att köpa in men det blir inte av. Men att vi kunde köpa in projektorer blev i alla fall ett steg på vägen.
Nu har jag äntligen en lösning. Det är i formen av Tablets. Många funktioner finns där och du behöver inte den dyra investeringen i en skärm. Nackdelen är att jag inte står vid tavlan men mina elever klarar att titta på vad som händer på skärmen och ändå lyssna på vad jag säger. Jag önskar att jag hade ett högre bord som jag kunde stå vid, nu måste jag sitta ner vid ett bord och får inte samma överblick över eleverna.
En stor fördel med att använda Tablets är att du inte behöver vara låst till ett speciellt klassrum (förutsatt att du har tillgång till en portabel projektor). Jag har hört flera historier om skolor som investerat i Interaktiva tavlor som installerats i några klassrum, men sedan blir de stående där och används på sin höjd som projektorduk, samtidigt finns de andra lärare på skolan som bara längtar efter att få använda dem i sin undervisning men får ingen tillgång. Sorgligt.
Finns det fler som använder sig av Tablets? Jag är en ganska ny användare så jag tar gärna emot tips!
De kräver en utbildning för att användaren ska komma igång.
De skapar intresse hos eleverna.
De spar tid för läraren.
De ger fler möjligheter för undervisningen.
Jag har varit på visningarna. Önskat och hoppats. Men ekonomin finns inte. När e-beam kom såg jag en möjlighet till ett billigare alternativ, men det var inte billigt nog. Några gånger har vi varit på väg att köpa in men det blir inte av. Men att vi kunde köpa in projektorer blev i alla fall ett steg på vägen.
Nu har jag äntligen en lösning. Det är i formen av Tablets. Många funktioner finns där och du behöver inte den dyra investeringen i en skärm. Nackdelen är att jag inte står vid tavlan men mina elever klarar att titta på vad som händer på skärmen och ändå lyssna på vad jag säger. Jag önskar att jag hade ett högre bord som jag kunde stå vid, nu måste jag sitta ner vid ett bord och får inte samma överblick över eleverna.
En stor fördel med att använda Tablets är att du inte behöver vara låst till ett speciellt klassrum (förutsatt att du har tillgång till en portabel projektor). Jag har hört flera historier om skolor som investerat i Interaktiva tavlor som installerats i några klassrum, men sedan blir de stående där och används på sin höjd som projektorduk, samtidigt finns de andra lärare på skolan som bara längtar efter att få använda dem i sin undervisning men får ingen tillgång. Sorgligt.
Finns det fler som använder sig av Tablets? Jag är en ganska ny användare så jag tar gärna emot tips!
Lärplattformar
Under åren har jag kommit i kontakt med flera olika lärverktyg. DI:s Moodle, SU:s Mondo och nu Bilda. Alla tre gav mig samma första intryck – kantigt och inte så användarvänligt vid första anblicken. Innan man vant sig vid utformningen känns det lite svårnavigerat. Men alla tre påminner om varandra så jag hade lättare att ta till mig Bilda än vad det var med Moodle för sex år sedan (sen kan ju utvecklingen gått framåt förstås – både för tekniken och mig).
Sedan måste jag säga att användningen av plattformarna i olika kurser verkligen sett olika ut. Från att vara ett ställe att bara förvara filer på, via att ha det som en anslagstavla för infomation och diskussionsforum, till denna kurs där allt finns på plattformen. Jag hoppas att det blir mer så i framtiden hos alla användare (läs lärare och utbildare), att man ser alla möjligheter och använder dem.
På min arbetsplats (i hela kommunen) använder vi en skolportal som bygger på MOSS 2007 (Microsoft). Jag måste säga att den är mer användarvänlig, än de ovan, när man först loggar in och ser bilder som länkar och tydliga rubriker, men bakom finns en inte alltid lika användarvänlig djungel av länkar och procedurer för administration och skapande. Men det kanske måste vara så för att ha en fungerande plattform.
Men jag är övertygad om att eleverna skulle uppfatta den plattform vi har nu som enkel om vi skulle byta till någon av de andra.
Något jag verkligen saknar är ett verktyg som var utlovat men sedan försvann för att tillverkaren inte ville färdigställa produkten. Det är ett administrativt verktyg där jag som lärare skulle kunna distribuera uppgifter till eleverna. Jag skulle kunna se vilka elever som checkat ut uppgiften, vilka som lämnat in den igen, vilka uppgifter jag rättat osv. Det verktyget saknar jag verkligen.
Vad använder ni för plattformar på era skolor? Kan ni använda dem tillfredställande i undervisningen?
Sedan måste jag säga att användningen av plattformarna i olika kurser verkligen sett olika ut. Från att vara ett ställe att bara förvara filer på, via att ha det som en anslagstavla för infomation och diskussionsforum, till denna kurs där allt finns på plattformen. Jag hoppas att det blir mer så i framtiden hos alla användare (läs lärare och utbildare), att man ser alla möjligheter och använder dem.
På min arbetsplats (i hela kommunen) använder vi en skolportal som bygger på MOSS 2007 (Microsoft). Jag måste säga att den är mer användarvänlig, än de ovan, när man först loggar in och ser bilder som länkar och tydliga rubriker, men bakom finns en inte alltid lika användarvänlig djungel av länkar och procedurer för administration och skapande. Men det kanske måste vara så för att ha en fungerande plattform.
Men jag är övertygad om att eleverna skulle uppfatta den plattform vi har nu som enkel om vi skulle byta till någon av de andra.
Något jag verkligen saknar är ett verktyg som var utlovat men sedan försvann för att tillverkaren inte ville färdigställa produkten. Det är ett administrativt verktyg där jag som lärare skulle kunna distribuera uppgifter till eleverna. Jag skulle kunna se vilka elever som checkat ut uppgiften, vilka som lämnat in den igen, vilka uppgifter jag rättat osv. Det verktyget saknar jag verkligen.
Vad använder ni för plattformar på era skolor? Kan ni använda dem tillfredställande i undervisningen?
Att nätverka
I min kommun arbetas det mycket med att skapas nätverk för olika områden. Självklart är jag med i de nätverk som har med IT att göra. Nu senast var det inspirationsträff för oss som har 1:1-klasser. Denna gång inriktades det på de äldre åldrarna, men det är intressant att lyssna ändå och oftast går det ju att göra och anpassa för den egna åldersgruppen.
Det är inte alla som vågar gå upp och berätta/visa vad de gör. Jag gissar att de flesta tänker: "men jag gör ju inget speciellt, det vill ingen se", men även i det enkla finns det inspiration att hämta. Det är väl det jag måste tänka själv inför nästa träff som är för yngre åldrar.
Vad handlade föredragen om då? Ämnet var svenska och bland arbetena fanns läsprojekt i wiki- eller bloggform, bokrecensioner i bloggform samt hemsidesnickrande och filmskapande om Stockholm. Intressant!
Det är även diskussionerna och frågorna som kommer efteråt som skapar aha-tankar. Och att få höra om både misslyckade delar och självklart lyckade delar. Det är ju guld att få veta vad man bör undvika.
Det är inte alla som vågar gå upp och berätta/visa vad de gör. Jag gissar att de flesta tänker: "men jag gör ju inget speciellt, det vill ingen se", men även i det enkla finns det inspiration att hämta. Det är väl det jag måste tänka själv inför nästa träff som är för yngre åldrar.
Vad handlade föredragen om då? Ämnet var svenska och bland arbetena fanns läsprojekt i wiki- eller bloggform, bokrecensioner i bloggform samt hemsidesnickrande och filmskapande om Stockholm. Intressant!
torsdag 18 mars 2010
Källkritik
Har läst om källkritik och att kontrollera källan på en sida skapad av biblioteket på Lunds Universitet: http://www.lub.lu.se/laeranderesurser/kaellkritik.html
För mig som studerande är det viktig information och det är intressant att se hur mycket jag kunde sen innan och vad jag behövde lära mig mer om. Deras test i slutet var nyttigt. Rekommenderas.
Som lärare för yngre elever är nivån för hög. Visst pratar jag med mina elever om att veta att sidan som de hämtar informationen är ok, men att förvänta sig att de själva redan ska kunna bedöma en sådan sak tror jag inte på. Det är tur att det finns länksamlingar med sidor som är garanterade och granskade av en redaktör. Däremot är det viktigt att de känner till att de inte kan lita på allt som står på nätet.
För mig som studerande är det viktig information och det är intressant att se hur mycket jag kunde sen innan och vad jag behövde lära mig mer om. Deras test i slutet var nyttigt. Rekommenderas.
Som lärare för yngre elever är nivån för hög. Visst pratar jag med mina elever om att veta att sidan som de hämtar informationen är ok, men att förvänta sig att de själva redan ska kunna bedöma en sådan sak tror jag inte på. Det är tur att det finns länksamlingar med sidor som är garanterade och granskade av en redaktör. Däremot är det viktigt att de känner till att de inte kan lita på allt som står på nätet.
Informationssökning
Har just betat av KTHB:s kurs om Informationssökning. Den tog grundligt upp vad det innebär med databaser och sökmotorer.
Kände ett större intresse för delen om sökmotorer än databaser, eftersom jag så sällan nyttjar databaser. Att desutom gå igenom vad Internet är för något kändes inte helt nödvändigt i sammanhanget/kursen (även om det alltid kan vara nyttigt med lite uppfräschning av de kunskaperna).
Det bästa tipset jag fick var nog att titta på hjälpavsnittet för varje sökmotor man använder. Jag tycker nog att jag redan har bra kunskaper om hur jag ska hantera Google, men jag ska ta mig tiden att lära mig fler tekniker och möjligheter där.
Hur man ska skriva referenser och källor är alltid ett gissel. Bra att det togs upp. Jag har skrivit mina referenser fel i inlämningsuppgifterna! :-O
Kände ett större intresse för delen om sökmotorer än databaser, eftersom jag så sällan nyttjar databaser. Att desutom gå igenom vad Internet är för något kändes inte helt nödvändigt i sammanhanget/kursen (även om det alltid kan vara nyttigt med lite uppfräschning av de kunskaperna).
Det bästa tipset jag fick var nog att titta på hjälpavsnittet för varje sökmotor man använder. Jag tycker nog att jag redan har bra kunskaper om hur jag ska hantera Google, men jag ska ta mig tiden att lära mig fler tekniker och möjligheter där.
Hur man ska skriva referenser och källor är alltid ett gissel. Bra att det togs upp. Jag har skrivit mina referenser fel i inlämningsuppgifterna! :-O
fredag 5 mars 2010
Upphovsrätt
Det är förvirrande med alla lagar och regler. Och så undantagen som gäller för mig som lärare men inte mina elever. Jag har redan nu svårt att få mina elever att förstå att bilder på nätet inte bara är att ta. Nu när jag fått veta att jag har lite större friheter än dem blir det ännu knepigare: "jo, jag har använt en bild från nätet i min presentation som jag visade er, men så får inte ni göra" - barn gör som vi vuxna gör inte som vi säger...
Jag har fått lära mig nya saker som jag trodde var förbjudet: det är ok att spela cd-skivor i klassrummet (men hur är det med radio och spotify?), eleverna och jag får hämta bilder från nätet så länge vi bara använder det till privat bruk och inte sprider det vidare (här får jag ändra vad jag sagt till eleverna tidigare).
Har även lärt mig att vi inte kan ha några Lucia-tåg på skolan med gott samvete i fortsättningen och föräldrarna är bovar när de spelar in sina barn som uppträder.
Som jag sa ovan har jag svårt att få eleverna att förstå att det inte är tillåtet att bara plocka bilder hej vilt och använda som man vill. "De finns ju där, det är bara att kopiera och bilden försvinner inte när jag kopierat den, så vad är problemet!" Jag har försökt att hitta en bra liknelse men ännu inte kommit på en tillräckligt målande. Hoppades att jag skulle få något bra uppslag efter att ha läst materialet, men hittade inget. Men jag jobbar fortfarande på det. Finns det någon som kommit på en bra liknelse? Berätta gärna!
Jag har fått lära mig nya saker som jag trodde var förbjudet: det är ok att spela cd-skivor i klassrummet (men hur är det med radio och spotify?), eleverna och jag får hämta bilder från nätet så länge vi bara använder det till privat bruk och inte sprider det vidare (här får jag ändra vad jag sagt till eleverna tidigare).
Har även lärt mig att vi inte kan ha några Lucia-tåg på skolan med gott samvete i fortsättningen och föräldrarna är bovar när de spelar in sina barn som uppträder.
Som jag sa ovan har jag svårt att få eleverna att förstå att det inte är tillåtet att bara plocka bilder hej vilt och använda som man vill. "De finns ju där, det är bara att kopiera och bilden försvinner inte när jag kopierat den, så vad är problemet!" Jag har försökt att hitta en bra liknelse men ännu inte kommit på en tillräckligt målande. Hoppades att jag skulle få något bra uppslag efter att ha läst materialet, men hittade inget. Men jag jobbar fortfarande på det. Finns det någon som kommit på en bra liknelse? Berätta gärna!
torsdag 18 februari 2010
Google Docs
Jag har hört om framtidsplaner i kommunen om att gå över till nätbaserat, men jag vet ju inte hur mycket som är planer och hur mycket som bara är funderingar. Jag funderar själv på hur mycket pengar som kan sparas på att skippa Office i skolan och använda gratisprogram istället. De pengar som man sparar skulle kunna användas till att köpa in fler datorer istället.
Mina intryck av Google Docs:
Mycket är likt även om det är begränsat och om man är van vid Office så kan det som saknas möjligen bli irriterande att de inte finns.
Den hängde sig något ibland. Undrar vad det beror på? Bugg? Jag sitter på en snabb uppkoppling så det kan inte bero på det (hoppas jag, annars är det ju helt hopplöst om man har långsam uppkoppling).
Nackdel att rättstavningen inte fixade Å;Ä;Ö och därför reagerade på alla dessa ord.
Bra att det finns både ordbehandling, presentation och kalkyl.
Jag gjorde ett dokument som jag bjudit in två kollegor till. Ska bli intressant hur de uppfattar programmet. Det var väldigt smidigt i alla fall. Ser lite likheter på det sättet med en wiki. Men här finns ingen historik så att man kan se vad som ändrats (eller? Får återkomma om det när de varit inne och testat).
Provade även att ladda upp ett Word-dokument. Det fungerade bra.
Sedan testade jag presentationsdelen. Samma åsikt som ovan. Smidigt att göra den tillgänglig på nätet (se längre ner).
Jag tror att detta kan vara framtiden. Men det behöver utvecklas mer (vilket jag vet att det kommer att göras). En fundering är hur det är med krav på uppkoppling. Det är ju trist om det faller på att man inte har högsta hastigheterna. Sitter du utan uppkoppling en dag kan du inte göra något med dina dokument, det är en nackdel.
En helt ointressant presentation gjord i Google Docs (men den är gjord...):
http://docs.google.com/present/embed?id=dgn86jck_2mb7xn9dd
Mina intryck av Google Docs:
Mycket är likt även om det är begränsat och om man är van vid Office så kan det som saknas möjligen bli irriterande att de inte finns.
Den hängde sig något ibland. Undrar vad det beror på? Bugg? Jag sitter på en snabb uppkoppling så det kan inte bero på det (hoppas jag, annars är det ju helt hopplöst om man har långsam uppkoppling).
Nackdel att rättstavningen inte fixade Å;Ä;Ö och därför reagerade på alla dessa ord.
Bra att det finns både ordbehandling, presentation och kalkyl.
Jag gjorde ett dokument som jag bjudit in två kollegor till. Ska bli intressant hur de uppfattar programmet. Det var väldigt smidigt i alla fall. Ser lite likheter på det sättet med en wiki. Men här finns ingen historik så att man kan se vad som ändrats (eller? Får återkomma om det när de varit inne och testat).
Provade även att ladda upp ett Word-dokument. Det fungerade bra.
Sedan testade jag presentationsdelen. Samma åsikt som ovan. Smidigt att göra den tillgänglig på nätet (se längre ner).
Jag tror att detta kan vara framtiden. Men det behöver utvecklas mer (vilket jag vet att det kommer att göras). En fundering är hur det är med krav på uppkoppling. Det är ju trist om det faller på att man inte har högsta hastigheterna. Sitter du utan uppkoppling en dag kan du inte göra något med dina dokument, det är en nackdel.
En helt ointressant presentation gjord i Google Docs (men den är gjord...):
http://docs.google.com/present/embed?id=dgn86jck_2mb7xn9dd
Tankar kring RSS
Då jag hittills inte följt så många sidor med RSS valde jag att använda den teknik som redan finns i datorn, dvs Internet Explorer.
Jag kommer snabbt till min lista med sidor att följa och får en överblick av sidan med ett klick. En nackdel är ju att jag inte får någon information eller flaggning om på vilka sidor det hänt något utan jag måste själv kolla varje enskild sidas uppdateringar.
Men då jag inte är en notorisk följare så är det ok att titta då och då. Men jag hade helt glömt bort, märker jag, att jag redan hade RSS-prenumerationer på sidor som jag inte varit och kollat på på över ett år. Frågan är om jag verkligen behöver det här redskapet eller om det är så att jag behöver lära mig att använda redskapet mer ofta (för att det är användbart för mig även om jag inte riktigt insett det ännu...)?
Jag kommer snabbt till min lista med sidor att följa och får en överblick av sidan med ett klick. En nackdel är ju att jag inte får någon information eller flaggning om på vilka sidor det hänt något utan jag måste själv kolla varje enskild sidas uppdateringar.
Men då jag inte är en notorisk följare så är det ok att titta då och då. Men jag hade helt glömt bort, märker jag, att jag redan hade RSS-prenumerationer på sidor som jag inte varit och kollat på på över ett år. Frågan är om jag verkligen behöver det här redskapet eller om det är så att jag behöver lära mig att använda redskapet mer ofta (för att det är användbart för mig även om jag inte riktigt insett det ännu...)?
Varför lärare inte delar med sig av sitt producerade material.
Mitt spontana svar till den fråga som ställdes i veckobrevet v. 6.
1. Man har inte tid.
Att gå in på Lektion.se och låna av andras arbeten är tacksamt och oftast tidsbesparande. Men att sedan ta steget själv att publicera det man lagt ner tid på att producera har man inte tid till. Den tiden prioriterar man hellre till att leta reda på någons annans arbete.
2. Kan inte.
Man tror inte att man är tillräckligt tekniskt kunnig för att lyckas med att dela ut sitt arbete.
3. Osäker.
Man tror inte att den produkt man gjort är tillräckligt bra för att andra ska vilja använda den eller anse den bra. (Det finns ju redan en hel del "skit" på nätet med faktafel eller bara rent dåliga).
4. Alla har inte upptäckt den guldgruva som finns på nätet.
Jag har två erfarenheter jag skulle vilja dela med mig av.
Långt innan lektion.se såg dagens ljus (antar jag, vet faktiskt inte när den startade...) så var jag med om ett ambitiöst projekt i Nacka kommun. Detta var 2002 eller 2003 tror jag (eller tidigare). Två projektledare och lärare från flera skolor i kommunen. Vi skulle bygga upp en kunskapsbank där kommunens lärare skulle kunna dela med sig av sina egenproducerade arbeten. Vi som var med i projektet var entusiastiska i början och försökte även med att få med våra kollegor på skolorna. Tyvärr mötte det på motstånd ute på skolorna, argument som exemplen ovan samt "varför ska jag ge bort sådant som jag lagt ner kunskap, ork och tid på till andra helt gratis?". Allt eftersom tappade även vi i projektet motivation att publicera något. Efter en termin föll det hela och lades ned.
I den skolportal vi har i kommunen idag finns en Materialbank. Just nu är det en för varje skola men på sikt är det tänkt att den ska öppnas för alla skolor att kunna ta del av varandras material. Tyvärr är det bara jag som fyller min skolas bank. Jag är på mina kollegor, men jag ser inte att något händer. Jag tror jag måste ta en lärarkonferens i beslag där alla måste lägga in något så att de i alla fall har kommit igång... Eller har ni förslag på andra sätt att få in en rutin hos kollegorna?
1. Man har inte tid.
Att gå in på Lektion.se och låna av andras arbeten är tacksamt och oftast tidsbesparande. Men att sedan ta steget själv att publicera det man lagt ner tid på att producera har man inte tid till. Den tiden prioriterar man hellre till att leta reda på någons annans arbete.
2. Kan inte.
Man tror inte att man är tillräckligt tekniskt kunnig för att lyckas med att dela ut sitt arbete.
3. Osäker.
Man tror inte att den produkt man gjort är tillräckligt bra för att andra ska vilja använda den eller anse den bra. (Det finns ju redan en hel del "skit" på nätet med faktafel eller bara rent dåliga).
4. Alla har inte upptäckt den guldgruva som finns på nätet.
Jag har två erfarenheter jag skulle vilja dela med mig av.
Långt innan lektion.se såg dagens ljus (antar jag, vet faktiskt inte när den startade...) så var jag med om ett ambitiöst projekt i Nacka kommun. Detta var 2002 eller 2003 tror jag (eller tidigare). Två projektledare och lärare från flera skolor i kommunen. Vi skulle bygga upp en kunskapsbank där kommunens lärare skulle kunna dela med sig av sina egenproducerade arbeten. Vi som var med i projektet var entusiastiska i början och försökte även med att få med våra kollegor på skolorna. Tyvärr mötte det på motstånd ute på skolorna, argument som exemplen ovan samt "varför ska jag ge bort sådant som jag lagt ner kunskap, ork och tid på till andra helt gratis?". Allt eftersom tappade även vi i projektet motivation att publicera något. Efter en termin föll det hela och lades ned.
I den skolportal vi har i kommunen idag finns en Materialbank. Just nu är det en för varje skola men på sikt är det tänkt att den ska öppnas för alla skolor att kunna ta del av varandras material. Tyvärr är det bara jag som fyller min skolas bank. Jag är på mina kollegor, men jag ser inte att något händer. Jag tror jag måste ta en lärarkonferens i beslag där alla måste lägga in något så att de i alla fall har kommit igång... Eller har ni förslag på andra sätt att få in en rutin hos kollegorna?
måndag 15 februari 2010
När tekniken inte vill vara med
Idag har jag åter igen fått känna på hur osäker tekniken kan vara. Den som vi förlitar oss på. Tur att man inte blir handlingsförlamad som många andra kan bli...
Vi arbetar mycket via kommunens Skolportal i klassrummet. Vi har bloggar, wikis och dokumentation samlad där bland annat.
Så idag när vi ska börja jobba, kommer larmet direkt från den elev som snabbast fått igång sin dator: "Jag kommer inte in", ekot från andra låter inte vänta på sig... Jag suckar högt. Planerar snabbt om lektionen i mitt huvud till något mindre digitalt. Slänger mig på mailen för att få besked från supporten. Eleverna är sura för att de måste söka all fakta i gamla vanliga tråkiga böcker för stunden. Jag får ett snabbt svar från supporten (de vet om felet och felsöker) samtidigt som jag letar upp min kollega för att få en kopia på veckans nutidskryss.
Jag vänder på dagens planering och har tur för portalen funkar igen efter lunch. Men är det så att jag alltid ska behöva ha en digitalfri extraplanering i backfickan i fall det händer igen (det är ju inte första gången det hänt)?
Tänker jag i vidare banor: hur säkra kan vi vara med allt det som vi nu mer förlitar oss på via datorerna och Internet?
Vi arbetar mycket via kommunens Skolportal i klassrummet. Vi har bloggar, wikis och dokumentation samlad där bland annat.
Så idag när vi ska börja jobba, kommer larmet direkt från den elev som snabbast fått igång sin dator: "Jag kommer inte in", ekot från andra låter inte vänta på sig... Jag suckar högt. Planerar snabbt om lektionen i mitt huvud till något mindre digitalt. Slänger mig på mailen för att få besked från supporten. Eleverna är sura för att de måste söka all fakta i gamla vanliga tråkiga böcker för stunden. Jag får ett snabbt svar från supporten (de vet om felet och felsöker) samtidigt som jag letar upp min kollega för att få en kopia på veckans nutidskryss.
Jag vänder på dagens planering och har tur för portalen funkar igen efter lunch. Men är det så att jag alltid ska behöva ha en digitalfri extraplanering i backfickan i fall det händer igen (det är ju inte första gången det hänt)?
Tänker jag i vidare banor: hur säkra kan vi vara med allt det som vi nu mer förlitar oss på via datorerna och Internet?
torsdag 4 februari 2010
Blogg 2 Tankar om iPad
Nu har jag sett filmen med lanseringen av iPad.
Jag har ingen iPod, iPhone eller Mac.
Det ser häftigt ut och är en bra idé. Kanske är det för stunden som jag är negativ men jag har lite funderingar: blir inte skärmen väldigt kladdig/flottig ganska snart? är det bekvämt för fingrarna att göra dessa rörelser, jag menar, hur exakt kan man peta/trycka om man säg är en stor karl med grova händer? hur tar man smidigast med sig den, den är ju för stor för handväskan och det känns som den lätt knäcks om den hamnar i en stor väska med allt annat som finns där? ser även jobbigt ut att använda tangentbordet på skärmen, tur att det finns ett fysiskt tangentbord att tillgå när man vill skriva mycket.
men...
Det är ju häftigt att den känner av hur du vrider den vilket ändrar både skärmen och det du ser på den. Och du kan använda skärmen att styra med när du spelar spel!
Allt finns på en plats, hejdå kalendern och pocketboken (kanske inte finns så mycket annat i den där väskan som kan skada den!). Varför kan man inte ringa med den också?
Om alla elever satt med en i klassrummet? Ja, nu sitter de ju med en dator var och jag märker ju hur lätt de kan tappa fokus för att kolla en film på Youtube eller spela ett onlinespel. Det skulle de förmodligen även med en iPad. Men det skulle ju vara praktiskt om de hade allt där. Ingen som saknar penna, glömt boken hemma eller behöver ett nytt skrivhäfte precis när det tagit slut i klassrummet och man inte har tid att hämta nya i förrådet. Eleverna skulle bli mer flexibla att arbeta hemifrån (om de är sjuka eller ska resa bort) för deras studieböcker finns ju i deras iPad.
Men jag skulle nog sakna pennan lite. Särskilt i deras målarprogram. Men det är kanske bara en inlärningsfas att gå tillbaka till "fingerfärgen" igen. ;-)
Jag har ingen iPod, iPhone eller Mac.
Det ser häftigt ut och är en bra idé. Kanske är det för stunden som jag är negativ men jag har lite funderingar: blir inte skärmen väldigt kladdig/flottig ganska snart? är det bekvämt för fingrarna att göra dessa rörelser, jag menar, hur exakt kan man peta/trycka om man säg är en stor karl med grova händer? hur tar man smidigast med sig den, den är ju för stor för handväskan och det känns som den lätt knäcks om den hamnar i en stor väska med allt annat som finns där? ser även jobbigt ut att använda tangentbordet på skärmen, tur att det finns ett fysiskt tangentbord att tillgå när man vill skriva mycket.
men...
Det är ju häftigt att den känner av hur du vrider den vilket ändrar både skärmen och det du ser på den. Och du kan använda skärmen att styra med när du spelar spel!
Allt finns på en plats, hejdå kalendern och pocketboken (kanske inte finns så mycket annat i den där väskan som kan skada den!). Varför kan man inte ringa med den också?
Om alla elever satt med en i klassrummet? Ja, nu sitter de ju med en dator var och jag märker ju hur lätt de kan tappa fokus för att kolla en film på Youtube eller spela ett onlinespel. Det skulle de förmodligen även med en iPad. Men det skulle ju vara praktiskt om de hade allt där. Ingen som saknar penna, glömt boken hemma eller behöver ett nytt skrivhäfte precis när det tagit slut i klassrummet och man inte har tid att hämta nya i förrådet. Eleverna skulle bli mer flexibla att arbeta hemifrån (om de är sjuka eller ska resa bort) för deras studieböcker finns ju i deras iPad.
Men jag skulle nog sakna pennan lite. Särskilt i deras målarprogram. Men det är kanske bara en inlärningsfas att gå tillbaka till "fingerfärgen" igen. ;-)
Blogg 1 Att Våga Vägra eller Inte
Min fundering under många år (ända sen 2004 eller kan det vara 2005) är om jag ska skaffa Facebook eller inte. Tanken fanns redan när jag fick min första inbjudan skickad till min e-post.
Vad är det jag funderar på då?
Jo, det är meningen med att ha det. Visst jag ser absolut en stor poäng med att kunna få upp kontakten med alla dem man tappat längs med vägen, ett stort nätverk. Men samtidigt förstår jag inte riktigt varför alla måste få veta vilka jag har kontakt med, vilka jag pratar med och om vad. Jag känner även att det lätt blir en status grej hur många vänner och kontakter man har.
Nu pratade jag med min bror (har fb) igår och han sa att den hypen, att man måste adda så många det bara går, har lagt sig . Han är inte heller så impad av konceptet och är inte inne så ofta. Idag fick jag veta att min mamma, efter påtryckningar från en gammal väninna, just har skaffat sig fb, men hon såg ingen poäng med det alls.
Sedan finns ju alla andra som sitter där för jämnan och tjatar på mig att skaffa ett konto. Hittills alla år har jag bara skakat på huvudet, givit dem ett leende och stolt sagt: ”Jag tillhör klubben Våga Vägra Facebook”.
Senaste tiden har jag inte varit lika säker, kanske man skulle skaffa det där kontot i alla fall?
Vad är det jag funderar på då?
Jo, det är meningen med att ha det. Visst jag ser absolut en stor poäng med att kunna få upp kontakten med alla dem man tappat längs med vägen, ett stort nätverk. Men samtidigt förstår jag inte riktigt varför alla måste få veta vilka jag har kontakt med, vilka jag pratar med och om vad. Jag känner även att det lätt blir en status grej hur många vänner och kontakter man har.
Nu pratade jag med min bror (har fb) igår och han sa att den hypen, att man måste adda så många det bara går, har lagt sig . Han är inte heller så impad av konceptet och är inte inne så ofta. Idag fick jag veta att min mamma, efter påtryckningar från en gammal väninna, just har skaffat sig fb, men hon såg ingen poäng med det alls.
Sedan finns ju alla andra som sitter där för jämnan och tjatar på mig att skaffa ett konto. Hittills alla år har jag bara skakat på huvudet, givit dem ett leende och stolt sagt: ”Jag tillhör klubben Våga Vägra Facebook”.
Senaste tiden har jag inte varit lika säker, kanske man skulle skaffa det där kontot i alla fall?
torsdag 28 januari 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)